Här kommer sent omsider mina reflektioner!

Jag började med att läsa Språkinriktad undervisning. Gillade boken direkt, och kände igen saker i mitt eget arbetssätt, bl.a. deras betoning på vikten av kontext. Jag har blivit lite beroende av SmartBoard och att kunna ta upp foton, filmer eller musik där, för att illustrera något begrepp eller liknande inom samhällskunskapen.

Läsandet gav också flera idéer till lektioner, och det tycker jag rent generellt är en viktig sak med böcker; de ska inspirera till utveckling och nytänkande. Man tar åt sig idéerna i böckerna och gör något nytt, samtidigt som teorin i boken kanske förnyar ens pedagogiska grund.

När jag nu läst om berättarfamiljen i kapitlet för dagens kursträff, märker jag att den familjen inte har så mycket att ge inom samhällskunskap som de andra två familjerna. Ganska naturligt egentligen antar jag, men jag märkte att det inte heller inspirerar till utveckling på samma sätt som de mer relevanta avsnitten i böckerna.

Avslutningsvis kan jag säga att rent generellt gillar jag Språkinriktad undervisning bättre än Låt språket bära. I vart fall än så länge. :-)